GothCon var även i år ett gott con. Som jag skrev förra året har det länge varit GothCon som utvecklingen har kretsat kring; rollspelsårets början och slut. Så även i år. Jag har fått spela och prata Den yttersta domen och tagit med mig en hel del inför den fortsatta utvecklingen. Innan konventet skrev jag om att jag hade förberett två aktiviteter och under konventet fick jag leda ett pass av varje – kort sagt precis vad jag hade hoppats på.
Ett land av mjölk och honung
Detta spelmöte blev djupt, dramatiskt och känslosamt. Spelarna tog till sig sina rollpersoner och det blev några oväntade utvecklingar. Det hela slutade med att profeten Natanaels hängivna hade lyckats samla vapnen i sina egna händer, och därmed kunde hindra patriarken Enok från att vända kibbutzens från Zonens hjärta. Med de motsträviga surrade på kärrorna vandrade så kibbutzen vidare mot Hjärtat och fann där ett land som flödade av mjölk och honung. Enok lyckades fly kibbutzen, men bara för att bli tagen av Zonens ghuler. Överraskande nog valde Jessika att stanna kvar med kibbutzen och Andrea och följde dem mot hjärtat.
Att det skulle fungera var det aldrig någon fråga om; äventyret är väl beprövat sedan tidigare. Det intressanta var att se hur väl mina ändringar föll ut. I korthet: bra. De huvudsakliga förändringarna låg i att ändra på Sanningar och relationer mellan rollpersoner och det blev ett smidigare flyt dem emellan. Tidigare har Kenjiro varit en ganska svår rollperson att spela, men ändringarna gjorde honom till en rundare och mer intressant figur.
Det finns ännu saker att förbättra för att göra äventyret enklare för nykomlingar att plocka upp och spela, vad gäller spelprocedur och första scen. Jag har redan hunnit se över några Sanningar en extra vända; därtill ska handledningen till äventyret göras tydligare och klarare.
Barnens stad på Apokryfa
Betydligt mer nervöst var det inför att skapa en kampanj, och särskilt en på Apokryfa. Nyligen fick jag väldigt bra och skarp kritik på kapitlet, som avslöjade bristerna i den skrivna texten. Jag har inte hunnit arbeta igenom all kritik, men under detta spelpass märktes inte de textmässiga bristerna av (då jag presenterade den). Det betyder ju i klartext att innehållet är solitt och bristen sitter i presentation.
Med fem spelare spånade vi fram en berättelse i Barnens stad:
På de höga murar som omgärdar den och dess välutrustade vakter, kan man lätt missta Barnens stad i cylinder 2 för en militärförläggning. Innanför dessa murar ligger dock en modellstad under Kurians beskydd. Ursprungligen huserade staden familjer som kunde få sunda och livsdugliga barn och var villiga att ta emot den genterapi och tekniska hjälp som krävs för att upprätthålla hälsosamma födelsetal. I takt med att radikala sekter har vunnit mark, har Barnens stad allt mer blivit en trygg hamn för alla de lärda vars skråkunskaper bryter mot det nollte budordet. Radikala balianister fördömer det som ett Gomorra, och drömmer om att dränka staden i svavel och fosfor. Än så länge kan Kurian skydda den.
Efter att ha dragit Vägar hade vi skapat en uppsättning rollpersoner som alla rörde sig i stadens gränsland: en smugglare, några sektledare som egentligen nog inte var kvalificerade att vara där, stadsvaktens kapten och en posterad väktargardist från Kalifatet. Vi kom inte särskilt långt i berättelsen, men fick se en del fina scener där det etableras en segdragen konflikt mellan kapakdyrkare och kapakskeptiker. En scen som satte igång många konflikter var när väktargardisten Nour tillsammans med sina trosfränder satte upp ett staket runt de muslimska muslimer, för att stänga ute kapakätarna. Detta föll, självsagt, i dålig jord.
Speltestet var nyttigt även för mig. Att spela med främlingar och se hur de tar sig an spelet är alltid välbehövligt. Kampanjskapandet flöt på bra och det fungerade väl att använda berättelseplatser. Det riktigt användbara jag fick med mig var dock en känsla för flyt och spelbarhet. Som reglerna är skrivna idag sätter man sig och skriver upp platser och biroller efter att ha skapat rollpersoner, men det skippade vi denna gång och det blev en mycket mer naturlig övergång till att börja spela och upptäcka rollpersonerna.
Under detta speltest fick jag svart på vitt något som jag redan hade anat: det behövs etableras att man ska spela ett Första spelmöte, och förklara hur man under detta bekantar sig med rollpersonerna genom spel. Hellre än att skapa biroller innan detta spelmöte, gör man SL och spelare det under spelmötets gång utifrån rollpersonernas handlingar. Förbättringarna tar inte slut.
Det framtida arbetet
Arbetet fortsätter. Förra årets Gothcon inledde ett långt sökande efter den rätta formen för settingpresentation och kampanjskapande. Nu har jag funnit det och texten närmar sig att finna en form. Det finns ännu arbete kvar att göra och årets Gothcon har gett goda uppslag.
Arbetet börjar dock också att gå in i nästa fas: att göra en produkt av Den yttersta domen. Hur ska en bok se ut? Hur ska denna presenteras? Vilken stil på illustrationer vill man ha? Jag fick goda diskussioner även kring detta och har mycket att tänka på – men mer om detta framöver.
