Även detta blev ett kortare spelmöte, som kretsade kring Adiletts inspärrning. Vi behövde nu får reda på hur det skulle gå för Adilett i Kurians förvar, varpå vi fick ett fantastiskt svar. De frågeställningar som var i fokus detta spelmöte var:
- Hur skipar Adilett rättvisa?
- Hur påverkas taxiark Ifen av sina visioner?
Scen 1 – I Barakas boning
Vi inleder spelmötet där vi slutade sist: med Roshan på väg till Baraka. I kvarteren omkring Barakas boning har det samlats människor som lågmält och förväntansfullt väntar på Barakas tillfrisknande. Hans rykte har vuxit efter att han skickade bort Nishat och de som hoppas på att församlingen ska ge sig ut för att frita Adilett verkar ha satt sitt hopp till honom.
Roshan känns snabbt igen och eskorteras in till Baraka. Han säger åt sina följeslagare att lämna dem ifred och börjar snabbt att berätta om de visioner som han fick, då han åt av den Kapakätnas kropp. Han ber Roshan om vägledning: vad innebär de och hur ska han förstå dem? Roshan slits här mellan sin önskan att rädda Baraka och oraklets skyldighet att vägleda sina församlingsmedlemmar ärligt. Hon är oraklet som Baraka ber om och vägrar att ge honom en tolkning som skulle gynna henne.
Till sist talar de om ghuler och Baraka frågar henne om det är sant, att de som helt uppgått i möglet är saliga och garanterade en plats i Paradiset. Trots att hennes egen övertygelse skriker åt henne att neka, svarar Roshan återhållsamt: ”De säger ju det”. Baraka, stärkt av detta, inser då att han måste frita Adilett. Han ber Roshan om hjälp, men hon vill inte. Baraka vinner emellertid konflikten och hon går med på att hjälpa till, bara för att kunna se till att han inte hamnar i ännu mer trubbel.
Scen 2 – I Adiletts tankar
Adilett sitter ännu inspärrad. Vi pratar om hur hen känner sig, dessa långa, ensamma dagar, avskuren från den illusion av dygnsrytm som finns på Apokryfa. Adilett vänder sig inåt, till sig själv, på jakt efter svar: vad vill egentligen Gud? Varför är hen där? Några svar hittar hen egentligen inte; avskuren från kapaken har Adilett inga svar. Hen har ingen skolning i texter, inga studier kring hadither eller erfarenhet som skiljedomare att luta sig mot.
Hens tro lutar sig på hens visioner och det levande helgonet. Nu är hen avskiljd från dem.
Scen 3 – I rådskammaren
Baraka söker uppbåda stöd bland enskilda rådsmedlemmar för att agera mot Kurian och frita Adilett. Vi sammanfattar den jakten i en konflikt, där Barakas avsikt är att uppbringa stöd för att agera och min är att peka ut honom som en illojal splittrare. Trots Roshans hjälp förlorar Baraka konflikten.
Vi sätter scenen som följer på detta, då kardinal Mattitayos har samlat rådet i dess kammare. De sitter i en cirkel: kardinalen och ledamötena Nishat och Ariam på pallar, de andra på kuddar och Baraka på det kala golvet. Kardinalen står upp och spottet yr när han pekar ut Baraka som en nolla och en dåre, som tror sig kunna förekomma församlingens vilja och störta dem i konflikt med Kurian, för sin egen dårskaps skull. Baraka har ett val, hotar kardinalen: antingen böjer han sig för rådets och församlingens vilja, eller så kommer han och alla som följer honom att uteslutas från husrum, trygghet, mat och så vidare.
Baraka står nu inför ett ultimatum. Om han böjer sig för rådet uttalar han Lögnen till Tjänare till Adilett: ”Gå emot Adiletts ord” (Baraka är övertygad om att det åligger honom att frita hen). Om han ger sig av för att frita Adilett uttalar han Lögnen till Församlingens tjänare: ”Sätta sig själv före församlingen”.
Han tvekar under kardinal Mattitayos blick, men reser sig till slut och går. Mot hans rygg utslungar kardinalen smädelser; han kallar Baraka för dåre och apostat. Genom moskén ekar orden: ”Jag utesluter dig! I kraft av mitt ämbete utesluter jag dig!”
Baraka går med rak rygg och en nyfunnen lätthet i steget.
Scen 4 – I Adiletts cell
Adiletts isolation bryts, av att taxiarken besökar hen. Med sig har han en vakt. Adiletts har hållit sin låga brinnande genom att offra sin klädnad. Hens särk är naggad i kanterna och när hen erbjuder taxiarken vatten kan han skymta hennes underarm, då undertröjan gått till elden.
Ifen börjar återigen att ifrågasätta Adiletts handlingar i ett hopp om att förstå hen. Adilett behandlar dock målet som en domstolsförhandling. Hen har givit taxiarken en förståelse för den smärta som han har orsakat Klowi; om han är ångerfull skall han få leva, men om han verkar oberörd skall han dö.
Adilett driver på samtalet och de två försöker komma under huden på varandra. Adilett provocerar Ifen att agera och drar efter en stund slutsatsen att han inte har förändrats av sina visioner. Tyst uttalar hen dom över honom och lockar honom att närma sig. Det uppstår en konflikt, där Adilett vill locka Ifen att kasta sig över hen, så hen kan försvara sig. Då Adilett vinner konflikten händer så också.
Hen använder sig av förförelse, vilket slår an väl, då Ifen inte har kunnat glömma hen. De omfamnas sexuellt och vi ser att Adiletts kropp är perfekt: inget saknas där. Under akten blir Ifen våldsam – oklart huruvida Adilett har provocerat fram detta. Akten slutar med att Adilett värnar sig genom att strypa den nakna taxiarken med en sladd. Vakten gör inget, måhända äcklad av taxiarkens övergrepp. Hen lämnar Adilett oberörd.
Det etableras även, genom att ett kort spelas, att en förrädare inom Kurian har sett detta och låtit sända det på skärmarna runt om i Nya Galileen, samtidigt som det hände.
Adilett lastar Ifens kadaver på en vagn, som hen kör framför sig när hen lämnar sin cell.
Scen 5 – Hos zoroastrianerna
Roshan ser katastrofen framför sig: Baraka har blivit utesluten. Om inte hon tar avstånd från honom riskerar hon samma öde; sedan hennes misslyckande med att rädda Adilett är kardinalen inte särskilt benägen att skydda henne. Vart ska hon gå? Vem kan hjälpa henne? Till sist framträder rådsledamot Ariam som hennes allierade och vän.
Zoroastrianerna är redan i färd med att väpnade sig, skulle oroligheter bryta ut. Ariam förklarar snabbt att Baraka tyvärr är utesluten ur församlingen och att han inte kan göra någonting åt detta. Roshan ber om att han ska hjälpa henne att undertrycka våldsamheterna och frågar om råd: vem ska hon gå till? Vad vet han?
Ariam är lika villrådig som Roshan och de diskuterar om det är klokast att gå till kardinalen, taxiarken eller till Baraka. Ariam vill dock inte bestämma åt Roshan och säger åt henne att följa sitt hjärta. Hon beslutar sig för att söka upp taxiarken.
Mellanspel – Barakas planer
Innan vi sätter kvällens sista scen, debatterar vi vad Baraka har för sig, för att ha koll på läget i Nya Galileen. Han håller på att göra planer tillsammans med de som följer honom. Han känner sig märkligt befriad från sina åtaganden och diskuterar med sina kamrater. Somliga som tidigare stödde honom har nu lämnat hans sida och andra som tvekade har nu sökt sig dit.
De är inte längre del av den Gråtande ghulens asfåglar, men är heller inte någon egen församling. Vad är de? Det måste de lista ut. Därför stormar de heller inte Kurians fängelsehålor. Inte ännu; de är för få och har inte stöd av befolkningen.
Scen 6 – Flykten från Kurians cell
Till sist återvänder vi Adilett, aposteln som i sin nakenhets prakt, tänker vandra ut från Kurians fångsthålor. Det råder paniktillstånd där inne. Oroligheten i Nya Galileen har nått Kurian och man har kommenderat ut alla i hopp om att kunna lugna ner situationen. När Adilett skjuter taxiarkens nakna, strypta kadaver genom förläggningens korridorer, på väg mot Apeldalen, ser hen först ingen. Kurians lokaler verkar tomma.
Det är dock inte utgångarna till Nya Galileen. När Adilett rundar ett hörn och närmar sig en utgång möter hen en vaktpost bemannad av fyra vakter i katafraktrustningar, med tillhörande beväpning. Dessa tremetersjättar tvekar dock inför synen av Adilett: den vidskepelse de alla hyste gentemot hen när hen kom till förläggningen har förvärrats av att Adilett har suttit inspärrad och att de har förbjudits att ens tala till hen. Nu kommer aposteln, naken och orädd, skjutandes taxiarkens kropp framför sig, som vore den en grym totem som förutspår dess öde. Adilett saktar inte ner.
Konflikt uppstår. Adilett har som avsikt att passera dem. Spelledaren har som avsikt att skjuta ner hen. Wilhelm väger snabbt alternativen och meddelar sedan att han ger upp. Det betyder att Adilett förlorar konflikten, men att han får lägga till en sats på avsikten. Alltså: Kurian skjuter ner Adilett, men först vid Apeldalens rand.
Adilett passerar igenom denna första vaktpost, som viker åt sidan, uppfyllda av en fruktan inför denna hämnande varelse. Hen passerar oantastad och förhållandevis obemärkt genom Nya Galileen och när hen närmar sig fronten uppstår en kamp mellan soldaterna som bemannar just denna port. Somliga vill öppna, somliga vill hindra hen. Det slutar med att porten öppnas och hen kan passera, men att en av soldaterna tar mod till sig och riktar sin gausskarbin mot hens rygg. Två skott genomborrar Adiletts kropp och orsakar fruktansvärda utgångshål.
Med sviktande medvetande uppfattar Adilett hur Eleas mujaheddin lyfter upp hen och tar hen mot Apeldalen. Men Adiletts vision ska visa sig vara sann. Wilhelm vill inte låta hennes bryta sin Sanning och återvända till Apeldalen; han spelar ett kort ur den större arkanan och konstaterar definitivt att Adilett dör i denna soldats armar, precis utanför hens profet och guds gemenskap.
Efterarbete
Vårt eftersnack handlar ganska naturligt om hur vi har upplevt Adilett som figur och Wilhelms upplevelse att ha spelat hen. Han beskriver det som att Adilett var en häftig figur, men att han upplevde det lite som att spela en biroll, då hen hade en såpass fatalistisk världsbild. Adiletts story kunde gå åt två håll: antingen dog hen som den apostel hen var, eller så övergav hen någonting viktigt. För storyns skull upplevde Wilhelm att det förstnämnda var mer intressant och ärligare mot Adiletts karaktär.
Även om bägge alternativen skulle ge en intressant utveckling av handlingen knyter Adiletts martyrium på ett naturligt sätt samman berättelsens första akt. Nu går vi in i ett nytt skede av berättelsen, men bilden som skapas av Adilett kommer att hemsöka berättelsen framöver.
Wilhelm hoppar ingalunda av kampanjen, utan tar en etablerad biroll och lyfter upp denne till rollperson, som reglerna föreskriver. Efter att ha diskuterat vilka som vore intressanta landar vi i att Wilhelm tar över Tomoe, kardinalens fru som har fött honom ett barn. Vi har inte sett henne i någon scen och vet inte mer än så.
Barakas Sanningar genomgår ett mindre kaos. Då han uttalade Lögnen på ”Församlingens tjänare” kommer han att få spela utan en religiös Sanning nästa spelmöte och skriva en ny i slutet av det. I och med Adiletts död försvinner naturligt Sanningen ”Tjänare till Adilett”. Denna behöver bytas ut mot en ny relationssanning riktad mot Tomoe.
Därtill ska Barakas sanning ”Kapakdyrkare” utvecklas, då den har använts sex gånger. Mats väljer att skriva om Lögnen och genom den representera vilken betydelse Adiletts martyrium har haft. Sanningens nya Lögn blir ”Gå emot Adiletts vilja” (som Baraka uttolkar den). Hens ord blir de rättesnöre som de rättroende ska rätta sig efter.
Till sist konstaterar vi att vi har besvarat tre av våra Frågeställningar:
- Hur skipar Adilett rättvisa? Med alla tillgängliga medel, efter att hen har gjort sig helt säker på offrets skuld. I fallet Ifen mediterade hen på saken i två veckor innan hen bestämde sig.
- Hur kommer Ifen att påverkas av sina visioner? Han blev eggad, men inte övertygad. Som en följd av det blev han dräpt av Adilett.
- Vad kommer rådet att göra mot Baraka? Utesluta honom ur församlingen, förklara honom apostat och utesluta alla som följer honom.
Under nästa spelmöte har vi en ny situation att bekanta oss med: Baraka är utsluten, taxiarken har vanärats och dräpts, Adilett har dött martyrdöden och Tomoe äntrar som en ny rollperson. Akt 2 börjar.
