Färdig(?)!

Att skriva under sommarlovet är en tradition. Nu står jag inför en märklig känsla: är jag klar? Alla stora texter är färdigskrivna, reglerna är designade och det enda jag håller på med är att rätta till i texter och småpilla i regelformuleringar. Men det första utkastet till texten är i klart, förutom namnlistor och Sanningslistor.

Efter ungefär tre års seriöst arbete med att mejsla ut en speltext är detta en oerhört märkligt känsla. Vad gör jag nu? Well, nu kan arbetet gå vidare till att göra en riktig produkt av det: spana efter konstnärer, få ut texten på remisser, skriva ihop instruktioner till enkvällsäventyren, o.s.v. Sedan kanske det kan hamna i folks händer. Det är skrämmande men roligt att föreställa sig att folk läser spelet; det är ju trots allt vad jag har arbetat mot.

Det känns dock tomt att inte skriva. Jag har börjat se över mitt gamla skrivprojekt il Perso, en äventyrsroman som utspelar sig i den andra renässansen. Den blev inte färdigskriven för sju år sedan och det var för att jag kände att den var vindlande och att jag inte hade ett tydligt slut. Likväl har den hängt kvar i mig och pockat. Nu har jag skissat upp hur jag kan avsluta berättelsen, samt hur man kan skriva om vissa delar av den föregående storyn för att göra den starkare. Att skissa upp det har känts roligt och givande och jag kommer kanske att utvidga det och försöka skriva färdigt romanen. Det är ju inte riktigt samma sak som att skriva rollspelet, men det finns ju en tydlig koppling. Främst känns det kul för mig.